Going home

När som helst kommer jag ringa taxin och sen åker jag hem igen! 
Jag har gått nu i flera veckor och väntat på min födelsedag och nu är det bara fyra dagar kvar!! På torsdag kommer mamma och Sven bjuda mig och Wille på middag (eftersom att jag och Wille fyller år samma dag) och på fredag kommer vänner och släkt och firar mig. Det är galet. Jag fyller arton!
 
I lördags åkte vi hem till vår cancersjuka vän och fixade hans otroligt stökiga terass. Det var galet, man kom knappt ut. Bilderna visar inte ens hälften av hur illa det var. Men nu har vi fixat det mesta och förhoppningsvis blir det en perfekt överraskning för när han kommer hem! 
Efter det gick vi till tivolit och JAG FICK EN MINION SOM FÖDELSEDAGSPRESENT AV STOFFE. Ren lycka.
Igår gjorde vi inte mycket alls. Vi kollade på Modern family i princip hela dagen. Lovelyyy! Och nu sitter jag här alldeles ensam i lägenehten och ska åka om typ en halvtimme!
 
 

.

 
Eller hur?? FETT KUL JU!

Det här med att blogga

Jag har haft det så svårt senaste tiden med att få ner saker i text. Jag avskyr att skriva. När jag skriver små kärleksbrev till Wille skriver jag bara och vågar inte läsa vad jag skrivit innan jag viker ihop pappret och ger det till honom. Jag känner mig urlöjlig. Jag skriver allt som hjärtat säger och känner mig som en tönt efteråt. För när jag växte upp var det ju fjantigt att skriva såna saker. Det har liksom alltid suttit i huvudet.
Jag har alltid varit orolig över vad folk ska tycka när jag säger något. Efter ettan började jag sluta bry mig, det var lite lättare att säga vad jag tycker om saker och ting. Men så fort jag väl sagt det känner jag mig som en idiot igen. Jag tycker inte om att "blotta" mina åsikter. Det finns så få jag vågar uttrycka mina innersta tankar för.
Jag vill skrika på min svenska lärare att jag inte står ut med att han konstant går omkring i klassrummet och kollar på vad vi gör. Jag vill inte ha honom här om jag inte ber om hjälp, det blir bara jobbigare när han går omkring. Att han måste tänka på hur han talar ibland för att han kan låta som en riktig cunt.
Jag vill skrika på folk att jag är trött på att höra om hens kärleksliv dag ut och in. Att jag inte vill höra om hens liv. Att jag är trött på det. Trött. Less. Utmattad. Och rädd. Ångestfylld, nojig, orolig. Frustrerad, irriterad, arg.
Jag känner hur jag oftare blir irriterad. Hur ofta jag kan bli irriterad på folk. Men det är då jag inser vilka människor jag verkligen värderar. Vilka som fortfarande får mig att känna mig bättre och tänka på annat när jag känner att hela världen är idiotisk. Och denna ignorranta människa som får mig att vara så nära att tappa det totalt och bara skrika ut all ilska jag har. Jag önskar att jag inte hade den där spärren som får mig att hålla mig från det. Jag vill kunna säga rakt i människans ansikte att jag är trött på hens fasoner. En människa som bidragit till att jag fullständigt tappat mig själv och förstört för mig som nu tror att hen är en sån bra människa.
Jag är trött. Så otroligt trött. Trött, nojig, ångestfylld och arg.

RSS 2.0